Mjölkningen

Detta är en lten berättelse i ord och bild som försöker beskriva arbetet att vara mjölkbonde på en mindre gård under den tid då jordbruket och mjölkproduktionen bedrevs småskaligare än idag. Den handlar om mina föräldrar Eira och Alfred Hermansson som bedrev jordbruk på fastigheterna S:a Gategård och Lusseröd i Norums socken, Stenungsunds kommun i Bohuslän. Här poserar de framför kakelugnen i vardagsrummet efter väl förrättad värv med några av de plaketter och medaljer som genom åren erövrades för skicklighet och ansvarsande vid mjökens behandling.

	Mor och far gifte sig 1944 och övertog då sina föräldrars fastigheter och slog samman dem till en brukningsenhet. Fastigheterna gränsade till varandra och delades av Norumsån. De bosatte sig på Gategård som i dagligt tal gick under benämningen Änga. Bostaden på Lusseröd lämnades obebodd men  uthyrdes under några år som sommarboende för Göteborgare.Jordbruket bedrevs på båda fastigheterna. Vintertid användes ladugården på Änga för korna tillsammans med några kalvar och grisar och i Lusseröd placerades häst och ungdjur. Under utegångstiden för djuren flyttades anläggningen för mjölkning över till ladugården på Lusseröd. Bilderna på sidan är tagna under några tillfällen under åren 1972 och 1973. De visar situationen under djurens uteperiod då mjölkningsmaskinen var på Lusseröd.
Arbete som mjölkbonde innebar att vara bunden till fasta tider. Korna mjölkades två gånger om dagen, vardag som helgdag, sommar som vinter. Någon organiserad avbytarorganisation fanns inte på den tiden och det var först när vi barn var något äldre som vi kunde hjälpa till som avlösare. Det var då främst mor som kunde hoppa över kvällsmjölkningen. Besättningen bestod av 7 mjölkor och dessa fick årligen var sin kalv. Kalvarna användes för köttproduktion och såldes som sådana vid lämplig ålder eller behölls under några år som ungdjur. När någon mjölkko i besättningen behövde ersättas skedde det med en av en av dessa ungdjur som då placerades in i produktionen. En ko lämnade mjölk under 10-15 års tid innan den behövde ersättas.
Förberedelserna för mjölkning skedde alltid på Änga. Mjölkflaskorna stod uppställda utefter en uthusvägg efter att tidigare under dagen varit lämnade till mejeriet i Göteborg. Här stod de diskade och klara att användas tillsammans med hinkar och den utrustning som användes för silningen av mjölken. Renlighet och diskning var en mycket viktig del i hanteringen. Det handlade ju om färsk mjölk och provtagningar gjordes kontinuerligt när mjölken lämnades på mejeriet. Att ha en anmärkningsfri produktion var viktig för mor och far och det resulterade också i flera medaljer och utmärkelser som de under åren erhöll för sin mjölk. Cykel med kärra var det transportmedel som gällde för att få mjölkflaskorna över till Lusseröd. Far lastade kärran medan katten vid mors sida förstod att här vankades det snart färsk mjölk. Kärran lastades med två mjölkflaskor, en 40- och en 20-litare. Två sådana laster per dag innebar en produktion sommartid av 100-120 liter mjölk.

	Korna gick oftast på bete i Norumsåns dalgång och de kunde då hämtas direkt från hagarna under övertransporten till Lusseröd. De visste att det var mjölkning på gång och var ivriga att komma iväg och styrde själva kosan direkt mot ladugården i Lusseröd. Rangordningen i ledet var alltid densamma. Sist och långsammast gick alltid "lösemonkan". När korna var framme vid ladugården visste de exakt vilken plats som gällde för var och en och det behövdes sällan någon pådrivning för att få in dem och på plats.
Mjölkmaskinen var av fabrikatet Manus och den lät som en gammal fiskebåt när den var igång. Utrustning fanns så att två kor samtidigt kunde mjölkas.
När mjölkningen var avklarad släpptes korna tillbaka i hagarna och far tog cykelkärran hem till Änga. Här kyldes mjölkflaskorna i en speciell anordning med hjälp av kallvatten. Mjölken lämnades sedan varje morgon på mjölkbordet ute vid landsvägen. En lastbil hämtade dem under förmiddagen och de transporterades till mejeriet i som låg Göteborg. Tomflaskorna och eventuella beställda förnödenheter som smör och ost återkom sedan på eftermiddagen. Det gick också att lämna bud med mjölkbilen till Systembolaget i Kungälv.
	Renlighet och noggrannhet var ledorden i mammas och pappas dagliga gärning. Genom åren erövrade de alla de plaketter, medaljer och utmärkelser som näringen hade för att stimulera till hög kvalitet i mjölkproduktionen. Efter en treårsperiod utan anmärkning i produktionen tilldelades en utmärkelse. Till en början som plaketter och ju längre tiden utan anmärkning gick medaljer av olika valörer. Den högsta utmärkelsen de som mjölkbonde kunde få var en guldmedalj. Den hade de kvalificerat sig till 1967. Utdelandet skedde under högtidliga förhållanden i Stockholm av dåvarande kung Gustav VI Adolf. På bilden får hon den av kungen och för mamma, som var mycket intresserad av alla kungligheter, var dettta en stor händelse i hennes liv. Hon for till Stockholm ensam medan far stannade kvar hemma. Han hade ju mjölkningen att sköta.
	Sidan är senast uppdaterad den 28 oktober 2009